Webpage: StormPartner

Du hittar hemsidan för Stormpartner HR-support här:
http://stormpartner.se

fredag 19 oktober 2018

AD 2018 nr 49, Konkurrensklausul och skadestånd

 (Saxad från Vinges Nyhetsbrev Anställning och förmåner okt 2018)

Frågorna i målet i korthet

Fyra arbetstagare hos ett låsföretag sade upp sig och började arbeta i ett konkurrerande företag. Den första frågan i målet var om två av arbetstagarna, som haft konkurrensklausuler i sina anställningsavtal, var skyldiga att betala avtalsvite till sin tidigare arbetsgivare. Den andra frågan gällde om de fyra arbetstagarna var skyldiga att betala skadestånd för brott mot lojalitetsplikten.

Bakgrund
De fyra arbetstagarna, A, B, C och D, hade arbetat i verksamheten sedan början av 2000-talet. A hade tidigare ägt verksamheten, men överlåtit denna genom en inkråmsöverlåtelse år 2010. I samband med överlåtelsen ingick A och B nya anställningsavtal som innehöll konkurrensklausuler. C och D hade anställningsavtal utan konkurrensklausuler.

Under år 2014 sade de fyra arbetstagarna upp sig från låsföretaget. I september samma år startades ett konkurrerande företag, i vilket C och D blev ägare med positionerna styrelseordförande och VD. A och B anställdes i det konkurrerande företaget.

Låsföretaget gjorde gällande att arbetstagarna, innan deras anställning hos låsföretaget hade tagit slut och i samband med att det konkurrerande företaget startades upp, hade brustit i den lojalitetsplikt som följde av deras anställningsavtal, och att de därför var skyldiga att betala skadestånd för utebliven vinst och allmänt skadestånd till låsföretaget. Därtill gjordes gällande att A och B skulle betala avtalsvite till företaget eftersom de brutit mot sina konkurrensklausuler.

Arbetstagarna menade att de inte hade agerat illojalt mot låsföretaget och att det inte fanns något samband mellan deras agerande och den påstådda uteblivna vinsten. A och B anförde att låsföretaget inte kunde göra gällande konkurrensklausulerna mot dem, genom att bland annat hävda att konkurrensklausulerna var oskäliga enligt 38 § avtalslagen.

Arbetsdomstolens slutsats
Skäligheten i konkurrensklausulerna
Arbetsdomstolen inledde med att konstatera att en konkurrensklausul inte får sträcka sig längre än vad som är skäligt. Det fastslogs att vägledning som utgångspunkt bör tas från 2015 års kollektivavtal, men att detta inte nödvändigtvis är tillämpligt beträffande konkurrensklausuler i kommersiella avtal. För att bedöma en konkurrensklausuls skälighet måste en helhetsbedömning göras och denna praxis präglas av en starkt restriktiv syn. Omständigheter som ska beaktas är bland annat arbetsgivarens berättigade syfte med konkurrensbegränsningen och om någon kompensation till arbetstagaren utgår. Vidare konstaterade domstolen att konkurrensklausuler vid företagsöverlåtelser normalt sett är tillåtna enligt konkurrenslagen.

Arbetsdomstolen bedömde skäligheten i de aktuella konkurrensklausulerna var för sig. Beträffande A ansåg domstolen att konkurrensklausulen var skälig. Avtalsvite skulle därför utgå, eftersom A brutit mot konkurrensklausulen genom att starta upp och arbeta i en konkurrerande verksamhet. Vid skälighetsbedömningen beaktade domstolen bland annat att A innan inkråmsöverlåtelsen varit ensam aktieägare till verksamheten. Konkurrensklausulen måste därför ha varit av avgörande betydelse vid verksamhetsöverlåtelsen. Arbetsdomstolen tog även i beaktande att A genom verksamhetsöverlåtelsen fick betydande ersättning för bland annat goodwill, och att det överenskomna avtalsvitet som högst skulle komma att uppgå till hälften av denna goodwill.

Beträffande B gjorde Arbetsdomstolen en annan bedömning. Den konkurrensklausul som låsföretaget tecknat med B innebar att B under två års tid efter anställningens upphörande inte fick ta anställning eller starta eller bedriva med låsföretaget konkurrerande verksamhet. Domstolen konstaterade att en bindningstid om två år i och för sig är lång, men inte så lång att tiden som ensam faktor gör klausulen oskälig. Mot bakgrund av att B inte fått någon ersättning vid verksamhetsöverlåtelsen, att B inte hade särskilda kundrelationer och inte heller fick någon ersättning under konkurrensklausulens bindningstid, ansåg Arbetsdomstolen dock att konkurrensklausulen var oskälig enligt 38 § avtalslagen. Konkurrensklausulen skulle därför inte tillämpas, vilket resulterade i att B inte hade någon skyldighet att erlägga ett avtalsvite.

Brott mot lojalitetsplikten

Domstolen inledde med de rättsliga utgångspunkterna i frågan om brott mot lojalitetsplikten. Dessa innebär bland annat att en arbetstagare som under sin anställningstid bedriver verksamhet som konkurrerar med arbetsgivaren i allmänhet bryter mot lojalitetsplikten. Följden för brott mot lojalitetsplikten är att arbetstagaren blir skyldig att ersätta sin arbetsgivare för den ekonomiska skadan som uppstår till följd av brottet. Det måste utredas om förlusten som arbetsgivaren säger sig ha drabbats av är en direkt följd av att arbetstagaren har agerat illojalt eller om skadan hade uppkommit ändå, till exempel på grund av att arbetstagaren rättsenligt avslutar sin anställning.

I det aktuella målet fann Arbetsdomstolen att brott mot lojalitetsplikten hade förekommit, i vart fall vad gäller två av de tidigare arbetstagarna, A och C. Dessa hade bevisligen medverkat till förberedandet av den konkurrerande verksamheten innan deras anställningar hos låsföretaget upphörde, bland annat genom att delta i möten med banker beträffande finansieringsfrågor för det nya bolaget. Domstolen konstaterade att den konkurrerande verksamheten inte hade kunnat startas upp så snabbt utan det illojala agerandet av C. Med anledning av detta var A och C ”i princip skadeståndsskyldiga” för den skada som låsföretaget hade lidit på grund av detta. Domstolen konstaterade dock att låsföretaget inte hade lyckats visa vilken ekonomisk förlust som företaget hade drabbats av till följd av arbetstagarnas illojala agerande. Av denna anledning utgick inget ekonomiskt skadestånd till företaget för brott mot lojalitetsplikten.

Vinge kommentar: Arbetsdomstolen bekräftar att en konkurrensklausul kan vara skälig trots att den avviker från principerna i 2015 års kollektivavtal om den är ett led i en affärsmässig uppgörelse, exempelvis vid överlåtelse av en rörelse. Därutöver konstaterar domstolen att förberedelser av konkurrerande verksamhet under anställningen kan vara brott mot lojalitetsplikten, bland annat om förberedelserna medför att den konkurrerande verksamheten har kunnat påbörjas tidigare än vad som annars hade varit möjligt. Rättsfallet kan anses vara en utvidgning av arbetstagarens lojalitetsplikt, eftersom Arbetsdomstolen nu konstaterar att även mindre kvalificerad planering, såsom kontakt med finansieringsinstitut, kan vara ett brott mot lojalitetsplikten. Arbetstagare bör av denna anledning vara försiktiga när det gäller planering av en konkurrerande verksamhet i slutskedet av sin anställning.

Det kan noteras hur viktigt det är att som företag lägga fram bevisning om vilken skada som företaget har lidit till följd av ett lojalitetsbrott. Om det saknas bevisning som styrker den ekonomiska skadan eller förlusten utgår inget skadestånd även om brott mot lojalitetsplikten kan konstateras.

För personlig kontakt och stöd, kontakta StormPartner AB : 
Mail: info@stormpartner.se 
Hemsida: http://stormpartner.
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentera gärna inlägget: